Ränteparitetsvillkoret

Det monetära systemet eller den svenska penningpolitiken är något som kan kännas extremt svårt och komplicerat – och i många fall är det det. Det finns dock vissa principer och koncept som brukar göra det lättare att förstå ett större övergripande sammanhang. Ränteparitetsvillkoret är ett sådant koncept som används inom nationalekonomi.

Ränteparitetsvillkoret är i grunden en enkel formel för att jämföra svenska och utländska bankers ränta på sparkonton med hänsyn till valutornas växelkurs. Eller för att räkna ut hur hög den svenska räntan måste vara för att kunna mäta sig med internationella banker. På rak arm låter det kanske inte jättespännande. Men formelns beståndsdelar tydliggör sambandet mellan penningpolitik, valutapolitik och det monetära systemet i stort.

Lönekonton och sparkonton – tillbaka till grunderna

När du får in pengar på ditt vanliga bankkonto, eller lönekonto som det också kallas, kan du i regel disponera över dessa pengar hur du vill. Det finns till exempel väldigt få begränsningar för hur många uttag eller köp du får göra. Ett vanligt bankkonto är därför perfekt för att kunna utföra alla livets måsten på ett praktiskt sätt; betala räkningar, handla mat och kläder, och annat som får vardagen att gå runt. Så långt vet vi nog alla hur det fungerar. Vad vanliga lönekonton dock nästan alltid saknar är ränta.

Om du har möjlighet att spara en viss summa pengar varje månad så finns det flera sätt att investera dessa. Aktier, fonder, valutor eller sparkonto kan alla vara bra alternativ beroende på hur mycket tid, arbete och risk man är villig att lägga. Det enda man inte bör göra är att låta pengarna ligga kvar på lönekontot. Eftersom ränteparitetsvillkoret inte har någonting att göra med börshandel så fokuserar vi här på sparkontot.

Sparkonton ger en garanterad procentuell avkastning i utbyte mot att dina pengar ligger bundna under en viss tid, till exempel ett år. Om du kan avvara en viss summa pengar under en längre period är det alltså det säkraste sättet att få avkastning på ditt sparkapital, i jämförelse med i princip alla andra investeringsval. Det finns dock undantag. Sparkonton kan vara utformade på olika sätt. Vissa erbjuder en lägre ränta i utbyte mot att du får göra fler uttag per år. Andra erbjuder fria uttag, vilket i stort sett betyder att det fungerar som ett lönekonto. Det går att skriva en hel artikel om att välja sparkonton, men för stunden är det principen som är viktig: Du får ränta på pengar som du har möjlighet att lämna åt sidan på ett sparkonto under en viss period.

Ränteparitetsvillkoret – ränta med hänsyn till rörlig växlingskurs

Nu kommer vi till artikelns kärna: Vad innebär då ränteparitetsvillkoret? Jo, ränteparitetsvillkoret säkerställer att svenska sparkonton kan mäta sig med internationella bankers sparkonton. Det finns inget som hindrar en svensk sparare (eller en utländsk för den delen) från att spara pengar i en utländsk bank. Svenska banker måste alltså kunna erbjuda ungefär samma avkastning som andra banker utomlands.

Notera att vi nu talar om avkastning och inte ränta. Det finns en anledning till det. Om du bara tittar på räntan, är det enkelt att glömma bort en annan viktig del som direkt påverkar hur mycket pengar du faktiskt får i slutändan: växlingskursen.

Exempel på ränteparitet

Innan vi beskriver det närmare och tittar på formeln så kan vi bara ta ett enkelt exempel i ord. Tänk att du vill spara 10 000 kronor i ett sparkonto. Låt säga att du jämför tre olika erbjudanden från tre fiktiva banker.

Sparkapital: 10 000 SEK
Dagens euroväxelkurs: 10,12 SEK
Förväntad växelkurs efter investeringens slut: 10,82 SEK

Svenska storbanken
Ränta: 2 %

Maltesiska storbanken
Ränta: 3,5 %

Norska uppstickarbanken
Ränta: 9,5 %

För det första kan vi direkt utesluta Norska uppstickarbanken. Det grundar sig i att ränteparitetsvillkoret bara är aktuellt om man jämför banker med likvärdig storlek och status. Det finns många betydande skillnader mellan små, nystartade banker och stora, etablerade banker – så pass många, att det inte är relevant att jämföra räntan.

Om vi då går till Svenska storbanken och Maltesiska storbanken så säger vi att de i grova drag är likvärdiga i storlek och säkerhet. Om allt i princip är likadant så borde alltså Maltesiska storbanken vara ett bättre val. I detta exempel får du trots allt 1,5 % bättre ränta än på Svenska storbanken. Men, då missar man växelkursens inverkan på avkastningen. För att få en rättvis bild av den slutgiltiga reella avkastningen måste man ta hänsyn till växelkursen.

Formeln för att räkna ut ränteparitet ser ut så här:

R = Rw + ((Ee – E) / E)

R = Svenska ränta
Rw = Utländsk ränta
E = Dagens växelkurs
Ee = Förväntad växelkurs efter investeringens slut (1 år)

Om vi tar med siffrorna från exemplet med Maltesiska storbanken så får vi fram vad svenska räntan borde vara för att Svenska storbanken ska kunna ge en rättvis kompensation.

0,035 + ((10,82 – 10,12) / 10,12) = 0,10

Att vi tog dagens växelkurs på 10,12 och förväntad växelkurs på 10,82 betyder att vi antar att euron kommer bli dyrare i förhållande till kronan. Detta kallas appreciering – euron apprecieras. Resultatet blir avrundat 6,9 %. Euron ökar alltså 6,9 % i värde på ett år enligt detta exempel. Tar man det omvänt, att euron skulle förlora i värde, kallas detta depreciering.

Slutresultatet i detta exempel blev 0,1, alltså 10 %. Det betyder att om euron växer så pass mycket under ett år (0,7 kronor dyrare att växla till euro) så måste svenska räntan ligga på 10 % för att ge en likvärdig kompensation till sparare. I exemplet ger Sverige 2 %, vilket alltså är alldeles för lågt enligt ränteparitetsvillkoret.

Formeln kan göras enklare och svårare. I detta exempel räknar vi inte med någon riskpremie, då det gör det hela mer komplicerat. För att förenkla kan man sätta dagens ränta och förväntad ränta på samma nivå.

Vad man kan utläsa av ränteparitetsvillkoret

Om du tycker formeln är rörig så kom ihåg att det är formelns beståndsdelar som är det verkligt intressanta eftersom det visar på sambandet mellan valutapolitik och penningpolitik.

Räntan sätts inte automatiskt av någon robot, utan varje bank har befogenhet att sätta vilken sparränta den själv vill. Alla marknadsräntor påverkas i grunden av reporäntan, den ränta som bankerna själva betalar för att låna pengar av Riksbanken. Att reporäntan sätts ”korrekt” av Riksbanken är med andra ord avgörande för att svenska banker ska kunna erbjuda likvärdig avkastning på sparkonton till dig som individ, i jämförelse med banker utomlands.

Hur reporäntan fastställs är nästan en hel vetenskap i sig själv och beror på flera faktorer, såsom inflation och konjunkturnivåer i både Sverige och utomlands. Sammanfattningsvis visar ränteparitetsvillkoret hur sparräntan påverkas av hela det globala ekonomiska systemet, bland annat i form av värdeförändringar i valutor.